En sådan kommunikation kan ske antingen via nervbanor eller via kemisk (hormonell) signalförmedling. I de studier där alla nervbanor till en muskel har varit avskurna har man kunnat observera att muskelkontraktioner (med hjälp av yttre elektrisk stimulering) har resulterat i positiva effekter i andra delar av kroppen. Därmed är det uppenbart att väldigt mycket av de positiva effekterna som träning har på kroppen förmedlas via den kemiska kommunikationen.
Om vi skulle förstå hur denna kommunikation fungerar, vilka substanser som är verksamma och vilken träning som ger största frisättning av dessa nyttiga signalsubstanser, skulle vi ha mycket större möjlighet att optimera träningen för att uppnå största möjliga effekter. I nuläget börjar vi få mer och mer information om de här mekanismerna och kan därför redan nu använda den här kunskapen för att optimera träningsupplägget.
Nyligen presenterades en artikel i världens allra främsta vetenskapliga tidskrifter; Nature, där forskarna fokuserade på en substans som de flesta redan har hört talas om, nämligen mjölksyra (laktat) (https://www.nature.com/articles/s41586-022-04828-5). Det visade sig att när mjölksyra som produceras i hårt arbetande muskler kommer ut i blodet så reagerar den med ett annat ämne som heter fenylalanin och det bildas en ny substans som heter N-lactoyl-phenylalanine (Lac-Phe). Denna nya substans visade sig ha väldigt intressanta effekter som är avgörande för vår metabola hälsa. När möss som hade blivit feta och glukosintoleranta (diabetiska) pga överätande fått i sig Lac-Phe så minskade deras aptit, deras fettmassa och kroppsvikten minskade, dessutom förbättrades deras glukotolerans avsevärt. Således, är den mjölksyra som bildas i arbetande muskler av central betydelse för vår metabola hälsa.
I nästa steg har forskarna undersökt vilken typ av träning som genererar den största ökningen av Lac-Phe. Det visade sig att intervallträning och styrketräning var överlägsna konditionsträningen på konstant, moderat intensitet. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att de två förstnämnda träningsformerna ger större mjölksyraproduktion. Så promenader i all ära, de är nyttiga och trevliga, men vill man göra en riktig insatts för sin hälsa, återfå eller behålla en hälsosam kroppsvikt och metabol hälsa så behöver man även att ta i då och då.
Därmed är det inte sagt att man behöver ansamla höga halter av mjölksyra i blodet (det är det som upplevs som jobbigt). Men det är inte helt fel att producera mer och eliminera mer (vi både bildar och gör oss av med mjölksyra samtidigt). Utifrån denna typ av studier får vi väldigt tydlig information om hur träningsupplägg ska optimeras för specifika ändamål. I Sverige verkar det finnas en viss övertro på promenader som universalmedel mot alla hälsoproblem.
Denna tro är nog en smula överdriven då det finns starka vetenskapliga belägg på att hög volym av fysisk aktivitet i sig inte alltid är associerad med minskad risk att drabbas av olika sjukdomar. Utan det behövs rätt belastning och träningsform. När Världshälsoorganisationens rekommendationer kring fysisk aktivitet kommer på tal i vårt avlånga land så är det påfallande ofta som man bara nämner den del som berör konditionsträning och glömmer att WHOs rekommendationer också inkluderar minst två pass i vecka av muskelstärkande träning (https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/physical-activity).
Kontentan av det hela är att en allsidig och varierande fysisk aktivitet som inkluderar både promenader och hårdare träningspass, gärna med en duktig PT vid sin sida, är det bästa man kan göra för sin hälsa. Så träna hårt och håll er friska!
Michail Tonkonogi
Bakgrund: Professor i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, rådgivare åt flera idrottsförbund och elitidrottare samt författare. Utbildar i: Lic. Medicinsk Tränare
