Vanor
Ofta går jag runt och tänker på hur mycket vi förlitar oss på vanor och rutiner i vardagen. Det som började som en ny rörelse eller en ny uppgift blev till slut en vana för oss, specifikt för just den uppgiften. Föreställ dig något så enkelt som att äta med kniv och gaffel. De allra flesta gör det regelbundet. Vi lärde oss det som barn eller ungdomar. Vad avgjorde att du håller kniven i höger hand och gaffeln i vänster? Nu reflekterar du inte ens över det – du bara gör det, av vana. Så är det egentligen med det mesta vi gör under dagen. Hur du borstar tänderna på samma sätt varje morgon, hur du tar på dig en t-shirt, hur du knyter dina skosnören, hur du sitter på jobbet osv. Allt detta sker utan att du behöver tänka på det – du bara gör det. Hjärnan och nervsystemet har automatiserat dessa uppgifter.

Nästa gång du knyter skorna, försök göra det på ett annat sätt än vad du brukar och märk hur svårt det är att bryta mönster som redan är väl inarbetade.

Våra kroppar mår otroligt bra av att ständigt lära sig nya mönster. När lade du senast ner tid och energi på att lära dig något nytt? Eller vidareutvecklade något du redan tidigare lagt tid på? Ofta fastnar vi i samma gamla rutiner och håller oss inom vår bekvämlighetszon. Det är hälsosamt för både hjärnan och kroppen att få nya impulser.
 

Dirigenten och pianisten
Hur fungerar allt detta när det kommer till träning? Varför hjälper träning och övning dig att lära dig nya uppgifter, röra dig bättre eller bli starkare? Vad händer i lillhjärnan och hjärnbarken? Hjärnan lär sig gradvis att hämma eller stoppa oönskade rörelser. Den aktiverar nervceller som hämmar dessa rörelser så att endast de önskade rörelserna sker. Detta kräver tid och träning för att hjärnbarken och hjärnstammen ska lära sig nya rörelser och därmed få kroppen att röra sig bättre och mer effektivt. Att lära sig nya saker gör att nervcellerna i hjärnan skapar nya kopplingar med andra nervceller. Ju mer och nytt du lär dig, desto mer komplext blir nätverket av nervkopplingar (vilket kan liknas vid ett spindelnät).
 

Lillhjärnan
Lillhjärnan hjälper hjärnan att finjustera muskelrörelser. Den kan jämföras med en dirigent i en orkester. Dirigenten ser musiken som den är skriven och hör den som den spelas. Om ett fel uppstår i orkestern försöker dirigenten rätta till det genom att få vissa musiker att spela högre, mjukare, snabbare eller långsammare. Lillhjärnan fungerar på samma sätt för våra kroppar. Den finjusterar våra rörelser.

Lillhjärnan får information från den motoriska hjärnbarken och från sensorer i leder och muskler. Den kan jämföra dessa två typer av information och ändra kommandona till musklerna. När lillhjärnan inte fungerar som den ska, exempelvis när en person är berusad, kan personen inte finjustera muskler och rörelser lika effektivt. Alkohol saktar ner nervcellernas aktivitet och gör att reaktionerna blir fördröjda. Som ett resultat kan personen snubbla och ha svårt att gå rakt.

Lillhjärnan är snabbare på att justera en rörelse än på att helt ändra den till något annat. Om du bestämt dig för att göra en sak, tar det sju gånger så lång tid att ändra på det än att bara justera rörelsen som redan är påbörjad.

Om vi ser den motoriska hjärnbarken som ett piano, så har varje muskel och kroppsdel sin egen tangent.

"Det är till exempel stor skillnad på vilken melodi jag och Lionel Messi kan spela när det gäller fotboll. Han spelar Backstreet Boys medan jag är Tondöve Tommy som låter som en krita mot en tavla."

Vilka rörelser som sker beror på vilka tangenter pianisten slår an. Om pianisten lyckas träffa rätt tangenter och har flyt, bestämdhet och ordning i sitt spelande, skapar han vacker musik och ett fantastiskt stycke. Är spelet däremot osammanhängande, utan flyt eller oorganiserat, kommer det inte att låta bra. På samma sätt fungerar våra rörelser, uppgifter och övningar. Det är därför viktigt att se sig själv som en pianist när man utför olika uppgifter effektivt. Det handlar om att hjärnan hittar de tangenter som passar för de olika uppgifterna.

Ett exempel
Du börjar med en övning du aldrig har gjort förut. Det är som att spela piano för första gången – kroppen vet inte riktigt vilka tangenter den ska slå an. Detsamma händer när kroppen utsätts för något nytt, som att göra en knäböj, ett marklyft eller en stöt. Hjärnan känner inte till uppgiften och behöver träning och övning för att det ska bli bättre. Inte bara övning i sig, utan KVALITATIV övning. Det är bättre att öva fokuserat i 20 minuter än att träna halvhjärtat i en timme.

Du kanske börjar som en pianoelev, men med tiden spelar du bättre och bättre. Kroppen och hjärnan börjar skapa nya, bra och ändamålsenliga motorprogram för en aktivitet den aldrig har gjort tidigare. Till slut automatiseras detta och du behöver knappt tänka på vad du gör, eftersom kroppen känner igen uppgiften och har gjort den så många gånger att den kan säga:
"Nu fixar jag detta på egen hand utan att du behöver tänka så mycket."

Kom ihåg att alla börjar som lärlingar i livet och det man lägger tid på blir man bra på!
Hjärnan och nervsystemet är fantastiska på att anpassa sig till nya aktiviteter och uppgifter.