Enkla frågor är inte alltid enkla

Enkla frågor är inte alltid enkla

av Michail Tonkonogi

För många år sedan när jag var en ung doktorand frågade jag min dåvarande handledare hur han gjorde för att följa den vetenskapliga litteraturen på den tiden då det inte fanns några digitala databaser där alla vetenskapliga artiklar fanns att tillgå. Idag går man in i en databas och skriver in ett sökord som är relevant för det aktuella forskningsområdet. Ett klick och man får fram en lista på alla nya publikationer inom sitt forskningsfällt. Men hur gjorde man förr? Jo, svarade professor Sahlin, jag läste alla betydande fysiologiska tidskrifter från pärm till pärm. Varje månad. Han läste alla artiklar, inte bara sådana som låg inom hans specifika forskningsfält. Det gjorde att han hade god överblick över hela den humanbiologiska forskningen. Dagens effektiva sökmotorer gör att forskare bara följer sitt specifika forskningsfällt, viket i vissa fall leder till ganska bisarra konsekvenser. Nedan följer ett intressant exempel.

Under den senaste tiden har ett forskningsområde fått allt större medialt genomslag tack vare att svenska forskare börjar bli väldigt framträdande inom fältet. Det handlar om forskningen kring Relativ Energibrist hos hårt tränande individer.  Relativ Energibrist innebär att man får i sig för lite energi och kroppen drar ner på viloenergiomsättningen. Kroppens dagliga energiutgifter består av tre delar – viloämnesomsättning, energi som går åt rörelseaktivitet och energi som går åt för att smälta föda. Den förstnämnda delen (viloämnesomsättning) utgör kroppens största energiutgift och består av många olika bitar. Även om man ligger helt stilla så behövs det energi för att hjärta ska slå, njurar ska producera urin, hjärnan ska göra sitt jobb, diverse uppbyggnadsprocesser i kroppen ska vara igång, immunsystemet ska vara aktivt, mm. Det intressanta är att kroppen har förmågan att justera viloämnesomsättningen. Om man minskar på energiinkomster, dvs äter mindre (får i sig färre kilokalorier) så drar kroppen ner på viloämnessättningen så att kroppens energiutgifter matchar energiinkomster och man förblir viktstabil. Det uppstår, alltså, en situation där man inte gå ner eller upp i vikt (energiinkomster och energiutgifter är i balans) men egentligen har man energibrist. Det är det som är Relativ Energibrist.

Så långt är det inga kontroverser. Kontroverserna startar när man börjar tolka vad en sådan situation innebär. Inom det framväxande forskningsfältet Relativ Energibrist hos hårt tränande individer är utgångspunkten att Relativ Energibrist är ett allvarligt hot mot idrottarnas hälsa. Det är inte helt ologiskt att tänka sig att om kroppen behöver dra ner på vissa processer, inte minst uppbyggnadsprocesser, så kan det vara väldigt negativt. Man lyfter fram eventuella problem med benskörhet, hormonella rubbningar, menstruationsrubbningar och ökad risk för skador, mm. Hela konceptet är uppbyggt kring negativa hälsoeffekter. Det är denna paradigm som är naven i detta forskningsfält. Det är något som tas för givet och utgör en självklar utgångspunkt. Det är också det som är det självklara motivet när forskare inom detta område söker anslag (pengar) till fortsatt forskning. Det är ganska naturligt att när man konstaterar att över 60 % av den svenska kvinnliga eliten har Relativ Energibrist (Melin 2015) och detta är farligt för deras hälsa så är det lätt att få gehör hos anslagsgivare.

Och nu till det spännande… Under flera decennier har ett forskningsområde kopplat till Caloric Restriction vuxit sig allt starkare. Det är ett område som spänner sig från studier på rundmaskar till primater av olika slag och människor. Stora mängder av högkvalitativa studier publicerade i världens allra främsta vetenskapliga tidskrifter har ansamlats genom åren. Men vad är Caloric Restriction för något? Jo, Caloric Restriction innebär att man begränsar energitillförsel, kroppen får färre kalorier än vad kroppen borde ha. Oftast handlar det om 10-20 % färre kalorier i förhållande till behovet. Men vänta lite… det är ju exakt samma sak som Relativ Energibrist. Men när det gäller Caloric Restriction så är konceptet rakt motsatta. Studier på våra närmaste släktingar (primater) visar nämligen att Caloric Restriction leder till bland annat ökad livslängd, lägre fettprocent, mindre förlust av muskelmassa med ålder, lägre risk för cancer, lägre risk för hjärtkärlsjukdomar, lägre risk för Typ 2 diabetes och endometrios, bättre insulinkänslighet och glukostolerans, OCH inga negativa effekter på skeletthälsa (ingen ökad benskörhet) (Kemnitz 2011; Giacomello & Toniolo 2021). Det låter ju nästan osannolikt bra! Jo, faktum är att Caloric Restriction är det enda sättet som vetenskapen känner till idag för att förlänga livet på en biologisk varelse utan negativa hälsoeffekter. Även de studier där man har studerat människor stödjer detta. När forskare undersökte de områden på Jorden där människor har den längsta livslängden och bäst hälsa (de berömda ”blåa zonerna” (Buettner & Skemp 2016) så har det visat sig att den gemensamma nämnaren för människornas livsstil i dessa områden är just lågt kaloriintag. Begreppet ”Hara hachi bu” som härstammar från en av de blåa zonerna (Okinawa) handlar just om att få i sig ca 20 % färre kalorier i förhållande till behovet och samma förhållningssätt kännetecknar kosten i alla blåa zoner.    

Vi har med andra ord två separata forskningsfält som har utvecklas parallellt med varandra, som studerar exakt samma fysiologiska fenomen men som har diametralt motsatta utgångspunkter när man tolkar betydelsen av detta fenomen. Den enda förklaringen är att forskare är så försjunkna i sina specifika fält och paradigm att man inte hinner/orkar lyfta blicken och se vad andra forskare sysslar med. Det är inte som på min handledarens tid. Idag kommer unga forskare in i en forskargrupp, socialiseras in i ett visst synsätt och börjar leva sitt (bekväma) forskarliv utan att lyfta blicken och försöka få överblick över hela forskarfältet och få perspektiv på det man själv håller på med. Man utvecklar ett tunnelseende…

Konsekvensen blir att ”vanliga” människor får väldigt olika budskap beroende på vilken forskare som för tillfället får tag i en journalist på någon svensk dagstidning. Är det en forskare som kommer från Relativ Energibristområdet så blir budskapet ”jättefarligt!”. Är det någon från Caloric Restrictionfältet så blir budskapet ”jättenyttigt!”.       

Men hur kan det vara så att forskare drar så olika slutsatser och får så olika resultat? Är det någon inriktning som har helt fel? Det behöver inte alls vara så. Orsaken till diskrepansen kan vara så kallade ”confoundings factors”, dvs samvarierande faktorer som man inte har tänkt på. I de experimentella studier där man undersöker Caloric Restriction är man noga med att kroppen ska få alla nödvändiga vitaminer och mineraler i tillräcklig mängd. Det enda som begränsas är just mängd kilokalorier. Likaså de ”blåa zonerna” ligger på sådana breddgrader där människorna året runt har tillgång till färska vegetabilier och därmed får i sig tillräckligt med vitaminer, mineraler, och andra mikronutrienter trots att de äter mindre mat totalt sett. Svenska forskare som undersöker svenska elitidrottare konfronteras med en annan situation. Om man i Sverige får i sig 20 % mindre mat än vad man egentligen behöver så riskerar man att utveckla brist på mikronutrienter. Våra livsmedel har inte alls samma täta innehåll av dessa. Vi lever i ett annat klimat. Vegetabilier i våra livsmedelsaffärer har i många fall transporterats över långa sträckor, lagrats under lång tid, odlats under förhållanden som är optimerade för att maximera skörden och inte nutrientinnehåll. Det kan alltså vara så att de hälsoproblem som forskare inom Relativ Energibristfältet observerar inte i första hand är kopplade till det begränsade energiintaget utan till brist på mikronutrienter som uppstår som en konsekvens av det i vår specifika miljö. Men en diskussion kring sådana aspekter förs inte idag då forskare inte förmår att lyfta blicken och se diskrepanser i sina resultat och sina tolkningar. Polariseringen drabbar inte bara sociala medier där algoritmerna ständigt matar oss med just det innehåll som stärker våra uppfattningar, polariseringen drabbar även forskningen. Det förefaller vara vår tids stora kännetecken. Så vad ska man göra som svensk hälsointresserad mediakonsument? Kan man inte lita på forskare? Jo, det kan man, men man ska ha kritiskt förhållningssätt och insikten om att kunskapen är provisorisk till sin natur. Och vill man ha lite djupare förklaringar av komplexa frågor så kan man då och då läsa denna blogg… eller varför inte gå en utbildning hos The Academy 😊.

Ha en fin vecka kära läsare! Träna mycket, ät bra och var friska!

Vi hörs!

Michail Tonkonogi

Bakgrund: Professor i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, rådgivare åt flera idrottsförbund och elitidrottare samt författare.

Utbildar i: Lic. Medicinsk Tränare

 

Läs mer om Cert. Kost och Träningskonsult

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email